Future Directions for the Treatment of Psoriasis: Focus on Early Treatment

Professor Richard Warren, MD, PhD, från University of Manchester höll en föreläsning med titeln “Future Directions for the Treatment of Psoriasis: Focus on Early Treatment” där huvudbudskapet var möjligheten att behandla Psoriasis (PsO) tidigt i sjukdomsförloppet och framtida behandlingsstrategier för PsO, med särskild tonvikt på effektivare användning av nuvarande läkemedel. Professor Warren inledde med att betona de stora framsteg som gjorts inom läkemedelsutveckling för PsO och reflekterade över möjligheten att använda dessa läkemedel ännu mer effektivt genom att behandla patienter tidigare i sjukdomsförloppet. Han beskrev upptäckten av interleukin 23 (IL-23) som en nyckelregulator för T-hjälparceller (Th17) och förklarade att denna signalväg är central för patogenensen vid PsO. De första läkemedlen riktade mot IL-23, såsom ustekinumab, blockerade både IL-12 och IL-23, men senare utvecklades mer specifika IL-23-hämmare som guselkumab, tildrakizumab och risankizumab. En viktig del av presentationen handlade om begreppet "superrespons", definierat som patienter som uppnår helt utläkt hud vid vecka 20 och 28 i kliniska studier. Faktorer som låg sjukdomsgrad, låg kroppsvikt och avsaknad av tidigare biologisk behandling ökade sannolikheten hos patienterna för att uppnå superrespons. Professor Warren förklarade att även när huden ser normal ut efter behandling, finns det kvarvarande immunologiska förändringar, särskilt vävnadsresidenta minnes-T-celler (TRM), som kan bidra till att placken blossar upp igen. Data från ECLIPSE-studien visade att guselkumab minskar mängden av dessa celler mer effektivt än IL-17-hämmaren secukinumab, vilket kan förklara den mer långvariga effekten över tid. Därefter gick professor Warren in på ämnet tidig intervention. Två stora studier, STEPIn (med secukinumab) och GUIDE (med guselkumab), undersökte effekten av att behandla patienter med kort sjukdomsduration (mindre än två år). Resultaten visade att patienter med kortare sjukdomsduration hade högre och snabbare respons vid biologisk behandling, samt att de sågs ha större chans att uppnå och bibehålla superrespons. GUIDE-studien visade att sjukdomsduration var den viktigaste prediktorn för bra behandlingssvar. Det var viktigare än både kroppsvikt och PASI hos patienten vid behandlingsstart. GUIDE-studien undersökte även möjligheten att avbryta behandlingen hos superresponders. Resultaten visade att patienter med mycket kort sjukdomsduration (ultrakort, mindre än 15 månader) kunde bibehålla behandlingssvar längre efter utsättning av läkemedlet jämfört med patienter med längre sjukdomsduration. Detta tyder på att tidig och effektiv behandling kan förändra sjukdomens naturliga förlopp och minska behovet av livslång medicinering för vissa patienter. Avslutningsvis diskuterades de ekonomiska aspekterna av tidig behandling. Professor Warren påpekade att läkemedelskostnaderna sannolikt kommer att minska när patenten för IL-17- och IL-23-hämmare löper ut, vilket kan göra tidig intervention mer kostnadseffektiv. Tidig och effektiv behandling förväntas inte bara förbättra hudsymtom utan även minska samsjuklighet, ångest och depression, samt förenkla dermatologernas arbete och förbättra patienternas livskvalitet.