Complex psoriatic arthritis – does IL-23 make sense?

Under Scandinavian Congress of Rheumatology (SCR) 2025 höll professor och reumatolog Carlo Selmi, verksam vid Humanitas University i Italien, en föreläsning med titeln “Complex psoriatic arthritis – does IL-23 make sense?”. Symposiet fokuserade på komplexiteten och utmaningarna i att behandla psoriasisartrit (PsA). Det betonades att nästan alla patienter med PsA har en mångfacetterad sjukdomsbild, vilket gör diagnos och behandling svår att navigera. PsA är en mycket komplex sjukdom som påverkar flera delar av kroppen: muskuloskeletalt, hud, ögon, tarmar samt psykisk hälsa och metabolism. Därför är det viktigt att ta ett helhetsgrepp när man bedömer och behandlar PsA patienter. Att förstå hela sjukdomsbilden hjälper vid val av rätt behandling och det förbättrar prognosen hos patienterna. Inledningsvis gick professor Selmi igenom immunologin bakom PsA med viktiga genetiska faktorer, så som HLA B27, och hur mikrobiomet påverkar sjukdomen, särskilt tarmbakterier som kan producera IL-23. Han tog upp att både genetiska och miljömässiga faktorer, inklusive biomekanisk stress, samverkar för att skapa en överproduktion av IL-23 i enteserna. IL-23 binder till specifika receptorer på immunceller, inklusive medfödda lymfoida celler (ILC cells), gamma delta T-celler och naiva T-celler, vilket leder till att Th-17 celler aktiveras och producerar IL-17, ett kraftfullt proinflammatoriskt ämne. Neutrofiler är också viktiga, särskilt i samband med benödem vid både axial och perifer inflammation. Behandlingar som blockerar IL-23 har visat sig snabbt kunna reducera nivåerna av IL-17, vilket stärker dessa cytokiners centrala roll i sjukdomen. Därefter gick professor Selmi igenom de IL-23 inhibitorer som är godkända för behandling av PsA: guselkumab, risankizumab och tildrakizumab. Resultat från flera kliniska studier (DISCOVER-2, COSMOS, KEEPsAKE 1 och 2) presenterades. Gemensamt för samtliga av dessa studier var att de visade på läkemedlens effekt på att förbättra sjukdomsaktivitet, med effekter som varade i minst två år. Data visar att vissa IL-23-inhibitorer inte bara lindrar symtom vid PsA utan även kan bromsa den radiografiska sjukdomsprogressionen, vilket är avgörande för att förhindra ledskador, presenterades. Studier som APEX visade att behandling med tätare dosering kan ge ännu bättre skydd mot ledskada hos riskgrupper. Det diskuterades även hur IL-23-inhibitorer står sig jämfört med IL-17-inhibitorer, där meta-analyser antyder att IL-23 kan ha fördelar när det gäller att bromsa sjukdomsprogression. Båda dessa läkemedels typer har visat liknande effekt när det gäller symtomlindring. En stor poäng som professor Selmi gav var vikten av att individualisera behandlingen utifrån patientens unika sjukdomsbild och riskfaktorer. Vidare tog ämnet upp om det finns möjligheter att förhindra att patienter med psoriasis att utveckla PsA över tid. Retrospektiv data tyder på att IL-23-inhibitorer kan minska risken för att utveckla PsA hos dessa psoriasispatienter, jämfört med IL-17-inhibitorer. För att bekräfta detta krävs dock mer forskning, exempelvis liknande den pågående ARREST-studien, som undersöker om tidig behandling kan förebygga sjukdomsdebut av PsA. Professor Selmi avslutade med att påminna om att PsA är en komplex och utmanande sjukdom, men att forskningen och utvecklingen av riktade biologiska behandlingar ger hopp. Framstegen inom immunologi och läkemedelsutveckling innebär att läkare idag kan erbjuda mer personligt anpassad behandling som inte bara lindrar symtom utan också har potential att bromsa sjukdomens progression och förbättra patienternas livskvalitet.